Ryggproblem, operation och vägen tillbaka (Del 1/3)

onsdag, december 22, 2021

Varit borta en bra stund och här kommer väl en lite recap om varför :)
Det blev en ganska lång text så jag har delta upp den i 3 delar så det blir läsbart utan att man somnar...

Del 1/3

I Augusti 2019 var min stora plan att starta träningen och göra en riktigt seriös och långsiktig satsning mot Kalmar i år. Lite med coach och se hur bra jag kan bli. Nu sket det ju sig i Kalmar ändå pga Pandemin men jag fick lite andra problem också. 

17 Augusti 

Det datumet har satt sig minnet, dels för att jag rabblat upp det till flera läkare, kiropraktorer, naprapater, fysioterapeuter, mm. Det var då jag fick ont i ryggen, mitt på dagen. Ni som fått ryggskott vet känslan. Jag har fått det flera gånger tidigare, och tänkte inte så mycket mer än, inte nu igen. Blev ju lite stressad nu, för det var väldigt dålig timing, hade ett swimrunlopp, skulle börja börja ladda för Kalmar, schema klart etc, en liten lokal testtävling på halvdistans som jag dragit igång, och avslutande lopp i vår temposerie i klubben. 

Så jag drog snabbt till en naprapat, sedan en till veckan efter. Men skiten ville inte ge med sig.
Efter två olika naprapater och två olika sjukgymnaster så började jag bli orolig och alla sa bara att det är dags för röntgen. Det betyder uber-snabba vårdcentralen, det var inget snack och två månader senare fick jag röntgentid och en månad senare fick jag träffa en läkare på Spine Center som tyckte att jag skulle vänta med ingrepp. Då hände det otroliga. Jag fick tag i en person som verkligen brydde sig på Vårdcentralen! Hon ringde regelbundet upp och kollade läget och sedan, i början av 2021, så tyckte hon att jag skulle till Spinecenter igen då det blivit lite värre. Då träffade jag en annan läkare som tyckte att det var dags för operation. Mina tankar var bara: Hoppas det blir innan sommaren. Jag fick tid om 10 dagar... Var inte beredd på det *panik*.

Operation

Man var inte sådär jätte kaxig här..

Operationen gick bra, och helt underbar personal där. Vaknade några timmar efter OP och var ganska snabbt uppe och försökte gå. Fick ju aldrig den där känslan många beskriver, att smärtan var borta, typ klick så var det borta. Men jag var ganska full med medicin fortfarande. Lite problem med att få igång kroppen så jag fick vara kvar till nästa dag. När värsta bedövningen släppt så är man grymt jävla stel och trött. Men dagen efter fick jag komma hem. 

Bakslaget

Jag var uppe och rörde på mig mycket när jag fick komma hem och kunde promenera längre och längre.
Nu snackar vi 5-10 minuter, men det gick framåt, och jag tog lite längre rundor hela tiden.

Dag 2 blev det mycket sämre och hade jävligt ont, försökte tvinga mig ut och kom typ till brevlådan.
Jag gick runt nästan dubbelvikt och hade så ont. Men tänkte "fan opererat ryggen, ska inte vara så gnällig" men någonstans kändes det inte rätt. Det jobbigaste var att det var konstant smärta hela tiden. Tidigare kunde jag ha ont hela dagen men på kvällen kunde jag sätta mig på soffan i en viss vinkel och det kändes bättre. Nu fanns det inget som hjälpte, man såg inte fram emot något, det vara bara ett helvete. 

Hade en trevlig eftermiddag med ett gäng från klubben som rehaba också.
Vi skulle ta en promenad och sedan lite fika vid elden, blev dock en ganska kort promenad då jag inte kom så himla långt. Men underbart att komma ut lite bland vänner.

Delar av rehab gruppen :)


När det gått en vecka så kände jag, fan det här är inte bra. Fick komma ner till Spinecenter direkt. 
Dagen efter (tisdag) fick jag komma ner och träffa kirurgen och fick tid för akut röntgen. 
Onsdag fick jag röntgentid och var glad att allt gick så fort. Fredag ringde jag Spine Center och frågade hur det gick. Kirurgen var ledig men de skulle återkomma. Senare på eftermiddagen ringde de och sa att det blir ny operation på måndag. Lite blandade känslor av panik och lättnad. 

Operation 2.0

"Känner jag inte ingen dig?" Joo , var här för tio dagar sedan!  Det var den första kommentaren där.
Man hade lite koll på rutinerna nu, men var fortfarande lite nervös.
Tyckte problemen efter, att få igång allt med kroppen, var jobbigast. Jag berättade det för dem och de sa att de kanske skulle kolla genom min journal en gång. 

Efter operationen vaknade jag och den där fruktansvärda smärtan var över, men kände mig rätt körd.
Återigen fick jag inte den där känslan så många pratade om efter, "klick" och det var borta. Men det kändes riktigt bra mot tidigare. Fick reda på att efter två operationer, så är kroppen inte så jätteglad. Och med två operationer så nära inpå så behövde jag vila ordentligt. Blev lite mer kaos den här gången och det var nära att jag fick åka till Danderyds sjukhus på kvällen. Transport beställdes till och med, men det löste sig sista sekund sent på kvällen. Natten var lugn och sedan fick jag åka hem dagen därpå vilket var grymt skönt.  

Återhämtningen 

Jag var väl "hemma" ca 1,5 veckor efter andra operationen.  Nu jobbade jag hemifrån, men skulle nog varit ledig lite till. Men jag hade varit borta en del med första OP också. Sen var jag ganska ny på jobbet och ville inte vara borta för mycket. Någon jag definitivt borde väntat med var att snickra ihop hopp och gräva i skogen. Så här i efterhand funderar man på vad det är för fel på en. Man jag var väl bra less på att bara ligga still hela dagarna. 

Lite rastlöst pyssel


Man var ju totalt nollställd med kondition och styrka, undrar hur f*n allt kan försvinna så fort. När jag väl kunde börja simma igen några veckor efter OP så simmade jag 50m, sedan hängde jag på kanten, helt slut. Kändes löjligt.  För inte tala om löpningen, undrade hur man kunde vara så kass löpare.

Min rygg var fortfarande inte helt bra heller, jag hade fortfarande nervsmärtan som gick från ryggen ner mot vaden. Fick göra en till magnetröntgen, den visade inget mer diskbråck och förklaringen var troligtvis svullnad från dubbeloperation. Inget mer att göra. Fysioterapeuten bokade ny tid för hösten bara. Då bestämde jag mig för att dra ner på alla tabletter också, utom Alvedon/Ipren vid behov. Jag var annars uppe i 22 tabletter om dagen, Gabapentin gjorde mig rätt trög också, man är ju inge spjutspets annars heller. Och sedan får jag bara göra mina j**la övningar 100 gånger om dagen och försöka få ryggen bra helt enkelt. 

Man fick ju ta med sig en Ica påse när man skulle till apoteket. 


Slut på del 1

You Might Also Like

0 comments