Header       

Race Schedule 2014

Here is my races for 2014 in Triathlon, Running and Mtb.

My bikes

Here is the bikes that takes me around.

torsdag, oktober 02, 2014

Höstens första simpass med klubben

Idag kom jag äntligen ner för höstens första simpass med klubben.
Formen är ju inte direkt på någon super nivå. Har knappt fått flimmerhåren att vibrera sen Ironman.

Ryggen kändes helt ok, under simningen. När det vart lite längre intervaller (400m) kändes det dock lite. Jag tror tom att det är bra för ryggen att simma lite.

Planen vara ju att ta det riktigt lungt. Lättare sagt än gjort.
På 100ingen kom jag ner till 1.31 alla fall. Inte direkt nån rekord tid men jag hade varit nöjd med 1.45 med tanke på hur det känns. Jag kan inte vända ordentlig heller så ett par sekunder extra där. Sen raka benen så måste det ge minst 30 sek ;).

Grymt roligt att få träffa alla från klubben igen också.

Nu känns det lite mer på riktigt att man är igång igen =)
Fått in lite rutiner som det ska vara. Längtar nu till få cykla och springa också.
Men det får ta sin tid. Denna gången ska det bli bra på riktigt.





tisdag, september 30, 2014

Startat igång lite försiktigt

Denna vecka har jag äntligen fått komma igång lite lätt :).
Tjuvstarta lite i Söndags med en kort simning medan sonen hade sim skola.
Simmade i och för sig 2 veckor tidigare, men kunde inte använda benen och fick sprattla lätt med en pullbuy.

I Söndags kunde jag simma "normalt" förutom voltvända, men jag är igen stjärna på det annars heller.

Igår vart det premiärtur på Monarken, har varit lite jobbigt att ha den hemma utan att få prova den.
Dock var resultat annat än vad man hoppats på, tog visserligen inte i men kändes i benen fast man låt på samma watt som stavmixern. Totalt vart det en tur på 30 min. 




Idag vart det ett till pass på Monarken, idag ställde jag in den lite bättre efter linje cykeln förutom styret som får en dam cykel att se ut som en Uber-Bike. Körde en 20min interval, ca 40 watt under tröskeln och det var fan jobbigt, hehe. Inte sådär plågsamt men jävlar vad man tappat, men å andra sidan blir jag bättre för varje pass som går. 


Jag längtar vääääldigt mycket till jag kan få komma ut och springa och köra en mtb tur.
Lite små avis när man läser om alla turer på facebook, twitter, etc.

Om 2 veckor ska jag kiropraktorn igen och hoppas på lite lättare restriktioner.
Denna gång lyssnar jag noga, hade jag inte gått till en kiropraktor hade jag nog varit ute sprungit nu och nästa vecka legat i sängen igen.


Imorgon blir det prova på lite längre sim pass.
Man blivit så förslappad, kommer vara skitjobbigt att gå upp tidigt igen.



onsdag, september 24, 2014

Vart en lite längre vilo period än planerat

Efter Im Köpenhamn hade jag en lätt vecka, sedan var planen dra igång maskineriet för nästa säsong.
Längtade ganska mycket efter komma in i hösten, detta år har varit katastrofalt.  Sjukdomar, skador och trots rekord värme har frusit så fruktansvärt mycket. Funderar på ifall det finns delar som fortfarande inte tinat upp efter Vansbro triathlon.

Så kom äntligen Måndag 1 september.
Starta morgonen med ett lätt gym pass och sen på efter middagen vart jag riktigt risig.
Feber, halsont mm resterande vecka. Tänkte en smäll får jag väl ta en Ironman Köpenhamn.

Söndag vart jag hyfsat frisk och tänkte ut och rulla lätt på mtb cykeln och få lite luft, och då brände det till i ryggen. Inte var man smart nog o dra hemåt heller, utan fortsatte någon halvtimme till.

Dagen efter var inte kul. Hade riktigt fin Aero position när jag klev upp ur sängen.
Riktigt ont i ryggen, den var helt körd. Var till Naprapaten och fick det lite bättre på Torsdagen.
Fortfarande svårt att ta mig upp från sittande, mm. Ok, där rök  en vecka till.

Förra veckan vart det besök hos en Kiropraktor (jag vet fortfarande inte skillnaden på naprapat och kiropraktor, får bara nån mumlande svar).  I söndags kändes det äntligen som ryggen släppte, alla fall det värsta.  Fick på mig strumporna under 5 minuter alla fall, hehe

Idag var jag till Kiropraktorn igen där det konstaterades att det blivit mycket bättre. Fortfarande lite utbuktning  i min svank.
Fråga om jag fick:
Cykla - Nej
Springa - Nej
Gymma - Typ nej
Simma - Om jag tog det lugnt (man vet ju hur det går efter en 50m)

Så blir promenera, göra lite rygg övningar, fick göra lite utfall mm om jag höll ryggen bra.
Normalt sett jag nog varit ute i löpspåret nu, men för en gångs skull tänkte jag att allt ska få ta sin tid.

Denna månads träning vart ju väldigt lätt att summera:


Har även hunnit att skaffa en Monark och haft tid att fixa till den lite.
Tyvärr har jag inte fått prova den än (sitter även ett par tempo bågar på nu).




Så kommande 2 veckor alla fall blir rätt lugna.
Nästa vecka ska testa simma lite, och får köra lite lättare ben och core övningar.


Hoppas att jag kan springa Tunnel loppet i November, fått dns'a på Sigtuna stadslopp, Sicla gruvlopp och Sicla loppet redan. 


onsdag, augusti 27, 2014

Lugnet efter (IM) stormen och ett jätte tack

Nu är man hemma och det mesta upp packat. Någon tvättmaskin som kan behövas köras så är man i fas.

Dagen efter Ironman var det bra jävla stelt, skit ont i ena hälsenan, Ja det kändes att man hade gjort något. Efter frukosten vart det lite vila, sen kanske ut o försöka röra på benen lite. Åt lunch på KFC.
Det var gott, men kanske inte bästa dagen efter maten, hehe. Min mage mådde ingen bra efter.
Vart lite mer vila sedan innan middag. Då vart det en sallad och den efterlängtade ölen.

Kvällen tillbringa jag och Jessica på Tivolit. Jag hade aldrig varit där så vi runt lite och satt och tog en drink där. Riktigt trevligt =)

Tivolit med Jessica


Mycket funderingar har det varit på vad som gick fel har det varit också.
Jag har haft ett totalt skit år, men trodde på bättre resultat. Det jag kom fram till är att ibland skiter det sig bara helt enkelt. Nästa år blir det nog inga stora lopp. Jag har brutit ner mig i år, nu ska jag bygga upp allt ordentligt.


Jätte Tack
Till sist men absolut inte den minsta delen, så vill jag tack alla som hejat fram mig o hjälp mig.
 Nämner inga namn du vet vem du är. Ingen nämnd ingen glömd (jag e så kass på namn).

Alla vänner som tränat och pushat mig och gett mig en knuff när det behövdes eller bara tips.

Vänner som ställt upp vare sig när det skitit sig eller bara ta en kaffe.

Alla klubb kamrater som tränat med.

Hjälpen jag fick när mitt tubbdäck paja 2 kvällar innan jag åkte kl 10-11 på kvällen trotts att ni har små barn och ska upp tidigt på en vardag och ger mig ett nytt däck och hjälpte limma.

Min sambo som hjälp mig sååå mycket under hela året.

Min sambo som far runt hela dagen och sin familj som hejade på mig under loppet.

Alla lycko önskningar på Facebook, sms, twitter mm.

Allt hejande hade varit kul om det gick bra. Nu hade jag drygt 10 timmar plågande i survival mode. 
Det höll mig igång med alla som följde en och hejande, man hade något positivt att tänka på mitt i all misär.


Fick denna av en klubbkamrat på Fb =)



Hemma igen
Nu har vi varit hemma 1 1/2 dag, skönt komma in i rutinen fast man e ledig denna vecka.
Fått träffa sonen som jag längtat efter i 1 1/2 vecka. Skulle så gärna velat krama honom vid målgång, nästa gång kanske =).

Nu börjar planerna rulla på för vinterträningen och nästa år.
Känns ju lite tomt utan nån IM i tankarna och visst är man lite sugen. Men jag vet att jag måste ladda om. Hellre ett år utan och sen många år med flera. 

På Måndag då är det bara köra på igen, förhoppningsvis har jag en bra plan då =).

måndag, augusti 25, 2014

Racereport: Ironman Köpenhamn

Försöka skriva denna medans minnet är färskt, imorgon kommer det inte ha varit så farligt och blickarna går mot nästa lopp.

Simningen
Ställde mig ungefär i mitten ganska långt ut mot vänster (första sväng är åt höger) och hoppas på fin simning.
Men det krigades ganska rejält, det var definitivt min tuffaste simning. Eftersom jag  låg till vänster så hade jag innern på andra bojen och det var tjockt och fullt med vatten ninjas. På den "långa rakan" gick det bättre hitta ett par bra fötter och körde på. Dock trodde jag att tiden skulle bli skitdålig. Under sista bron kändes det som lite katastrof, då var det stor blandning av folk från tidigare start som bröstsimma, vår start och riktigt trång. Försökte hålla mig så långt åt sidan resten av simningen. Sista 700m hade iprincip helt fritt. Fick sedan reda på att jag simma på 1.08 så nytt pers på 1 min =).

Cyklingen
Det var ganska blåsigt, men tänkte nånstans måste man ju få medvind också.
Låg och körde på första biten inte för hårt men inte direkt nån distans cyklande. Kollade ner på snittet 32kmh,  vid runt 30km. Fan, förra året låg jag på 36,37 här. Vinden vänder väl och ökar den tänkte jag.
Kändes inte alls som jag hade nån tryck och innan varvningen ville jag bara hem. Tog emot att köra ut på andra varvet. Kollade snittet 31 och då har vi kört en cirkel nån jävla stans måste jag fått medvind och det inte hjälpt nåt. Börja känna mig segare, nytt fokus håll 30km i snitt. Jag får visserligen sämre tid än förra året med det finns inget o ge nu, klarar definitivt inte att öka. På andra varvet började pinan det var tungt, gick ur arero pinnarna oftare och oftare. Sen kom krampen. Det var som få tredje hålet på luftmadrassen och händerna är upptagna med täppa igen dom andra 2. Bet ihop så gott det gick, försökte dricka mer sportdricka men resultera bara i 2st toastop. Målen vart mindre o mindre till nästa vätske depå, till den backen, till nästa träd. Snittet åkte mer o mer ner, sen sluta jag kolla. Rullade sedan in mot staden med lättja, enda oron var om jag krampa på cykeln hur fan ska jag kunna springa då. Lite roligt när jag lämna av cykeln fick jag väldens seriöste blick från funtionären och frågar "Are you really ok?".  In i mål på 6.12 drygt en timme sämre än plannerat, tur att jag inte skulle med nåt flyg eller nåt.

Löpningen
Den har jag sågat sedan innan men en 4.30 hade jag som mål (samma som förra året).
Målet var att springa mellan varje vätske station, ca 2km. Ta en dricka och springa till nästa.
Började riktigt bra, ingen kramp, och funderade vart den tog vägen. Är benen såpass slut att dom inte ens orkar krampa? Sprang förbi 10km och låg på en timme, underbart men sen SMACK bägge baksidalår tog all den kraft den hade och drog ihop sig.  Sen stod jag där lika stel som  statyn av den lilla sjöjunfrun. Jag kanske lät lite mer.
Det släppte, promenera lite sen sprang nån km, och SMACK tillbaka. Ungefär sådär såg proceduren ut.
Jag fick gräva väldigt djupt när jag räkna med hålla på såhär i fyra timmar till. Normalt brukar jag få lite ryckningar först som förvarnar en. Här var det inga för varningar. Efter en sådär 20st så lessna jag och börja gå innan nåt hände. Man fick väl lite förtroende ibland och försökte, dum som man är ibland.
När jag hämtat ut 4e armbandet och visste att det bara var 4km kvar var jag överlycklig. Det var nästan bättre än att gå i mål. Sista biten innan mål gick jag och ville ladda för alla fall springa i mål. Jag fick skutta alla fall, springa gick inte längre. Känslan var obeskrivlig, jag hade grävt så djupt och ville sluta så många gånger. Tiden sket jag i fullständigt. Efter målet hade inte mina nånting kvar det sista skuttandet hade tagit det sista och vart inburen av 2st till sjukhus tältet. Efter en kvart liggande orkade jag gå för egen maskin och fick äntligen träffa Jessica som farit runt hela dagen och hejat =). Löpning: 4:57, Totalt: 12:32


Målgång. Foto: Jessicas Pappa. (blir lite mer bilder sen).



Det här var defintivt en av dom tuffaste dagarna jag haft. Jag är väldigt nöjd att jag tog mig runt. Men kanske borde haft lite förnuft och brutit vid halva cyklingen. Tror inte det är bra att plåga kroppen hur mycket som helst. Men nu blir det några dagar (veckor, månader, år?) vila och börja om.

Ser fram emot nästa år, då detta år har bjudit på personligt sämsta resultat i allt jag ställt upp i.