2015

Tävlingar, planer och info för 2015

My bikes

Here is the bikes that takes me around.

torsdag, april 28, 2016

Smack down Brottby

Igår kom jag äntligen iväg till Smack serien och tempo i Brottby.
Trots namnet så såg jag inte en enda polis, antagligen upptagna.

Det var kallt igår väldigt kallt. När jag vakna kände jag mig som skit också och sket i simningen.
När jag väl sedan går upp o ser det snöa så är inte Tempo ute på landet högsta önskan.

Ser på cykeln under dagen och inser att den inte fått mycket kärlek under vintern på trainern, för det är typ bara där den har rullat hittills. Har varit ute en sväng i år, delar av tiden låg jag i diket med styrlagret i ena handen och telefonen i andra efter ett försök att sänka styrstamen:
- Jessica, du får fan komma och hämta mig.
- Vart jag är?, Men det väl för f** bara kolla på på nån j*** app i telefonen.
# Jag var sur.

Men det gick bra tillslut, eller jag bestämde mig för att jag minsann köra skitcykeln hem alla fall.
Problemet var att starnuten lossnade och åkte ner i röret och när jag ska skaka fram den kommer allt (styrlager, spacers, mm) medans jag håller styret i ena handen och ramen i andra handen. Hur jag hade tänkt fånga startnuten kan bara gudarna veta...

Men tillbaka till igår. Klockan 1800 rullade Pontus från klubben över och vi begav oss ut mot Brottby efter en omgång med cykelställen på taket. Nästa bil ska bli en låg sportbil, där man typ kan "ställa ner" cykeln på taket.

Väl frame är det samma rutin som vanligt, hämta nrlapp, plocka ner cykel och klä på sig.
Idag var det kallt, väldigt kallt. Det var vantar o hela köret.

Vart en ganska lång uppvärmning på ca en halvtimme. Det kändes inte sådär jättebra att det sprätte i benen men inte heller att man ville hoppa av o krypa för öka hastigheten. Hemma i soffan lät 20km som ingenting HAHA 20km.. Vi körde inte ens halva på uppvärmningen och "satan va långt det är".

30 sekunder till start....
Fokus, hög kadens, håll watten inte mer inte mindre, bra teknik, in med knän, starta lungt.

3.2.1.  KAAAMMAKAZEEEEE

Efter 5 minuter insåg nog inte att det skulle hålla, ökade kadensen för den vart alldeles för låg.
Ungefär här vart jag omkörd redan, det gick så fort så det inte ens var förnedrande det en annan nivå på det hela. Tur är väl att bara någon get o på sin höjd en häst hade lagt märke till omkörningen.

För att "fördriva" tiden mao inte tänka på hur ont det gör så gör jag uträkningar i huvudet för hålla det sysselsatt. Normalt sett skulle väl ett tal 2+2 räcka men för lite nytta av det också räknar jag på snitt o beräknad mål tider och del tider. Hoppet var snitta 35/kmh o gissa att med formen idag skulle jag ligga lite under. Så en sådär 20 min till vändning borde det ta var grund tanken.

Möte Pontus som starta tidigare och han ropa hej när han möte mig efter han vände, och jag var upptagen på suga i mig luft just då lyckades öppna och fick kanske ut något ljud.

Sen kom jag till vändningen 16min hade gått.
Grymt, men vad var det för fel! Hade vi medvind, är det mer nerför på vägen ut.
Jag hade kört, sparsamt är väl o ta i, men inte full ös alla fall, och det blåste ren sidvind.
Öka på gasen till låren och det vart väl som trycka gasen i botten på en volvo 240 automat. Bara pedalen som rör på sig.

Fick vittring på en framför, nånting rörde sig där alla fall och gick in i attackmode.
Jag körde hårdare men vet inte om det gick fortare men jag kom om. Det jobbiga sen är att man måste fortsätta gasa. Det lite pinsamt glida om och sen inte orka hålla.  Det som komma till en korvätar tävling mätt.

Sen var det sista biten kvar, planen här var att gasa och ge det sista. Jag var för tillfället ganska nöjd med behålla hastigheten. Vart omkörd av en till *bajs*.  Jag låg och höll en konstans 20-25 meters lucka till den och tanka kom på ge järnet o köra om.  Men aldrig att jag skulle orka hålla det sen.
Helst plötsligt dök målet upp lika oväntat som vändningen.


Resultatet, själva officiella resultatet skiter jag faktiskt i. Jag har inget att hämta där.
Men mina siffror såg faktiskt väldigt bra ut.

Mina snitt watt var högre än mitt FTP rekord. Då är det 31 min istället för 20min.
Normalised var ännu högre. Det var skitkul att se. Det är ju inga skryt siffror men det går framåt :)
Var nöjd med att ajg fick så bra ute där jag brukar ha lågt, brukar mata uppför med sedan tappar jag utför. Du fräste jag av backen och kunde ha bra tryck över krönet o fortsätta.

Jag måste bara göra nåt åt min sittstälning. sitter som skit, glider av sadeln hela tiden.
Så lite att jobba på. Blir en del cykling till i veckan. Har benhinne inflammation och nu verkar ena knätt pajat för jag antagligen sprungit lite onaturligt. Så ingen löpning resten av veckan.





Foto: Mikael Lind


Prestart



måndag, april 11, 2016

Det går bra nu eller, uppdateringen från första kvartalet.

Inte skrivit på väldigt länge nu, det brukar oftast bero på att det går väldigt bra eller väldigt dåligt.
Bägge stämmer väl rätt bra in här faktiskt, det gått väldigt bra och riktigt skit upp o ner.

Där jag lämna av sist på bloggen

När jag skrev sist så skulle jag komma igång efter hjärtoperationen. Själva hjärtat och ingreppet var helt ok. Men efter hade sån ångest över hjärtat så jag hade problem sova. Det var lite jobbigt, man låg lyssna på varje hjärtslag och funderade om allt var rätt "är inte pulsen lite för snabb". Det finns mindre saker som kan hetsa upp pulsen o så vart det en ond sömnlös cirkel.  Sen andra problemet var min ljumske, hade inte sådär jätte ont men fruktansvärd obehaglig känsla. Den störde mig rejält + att den var stel som fan.  Men som julen så gick även den över.

Gran Canaria 

Slutet av Februari stack jag till Gran Canaria för få till cyklingen lite. Tänkte skriva ett lång inlägg om det men det vart vart inte så mycket av det (tiden för skriva fanns, men inte motivationen). Formen var inte den bästa men ok. Jag var inte där för prestera eller toppa mig. Mest för få lite mängd och köra berg och lite härlig cykling :). Berg fanns det alla fall gott om. Det vart grymt bra träning men undra om jag föredrar Mallorca istället. Fast i Februari finns det inte så himla många alternativ att åka till. Jag saknar stället lite nu faktiskt när jag tittar på bilder därifrån inte omöjligt att man kommer ner hit igen. 

Vid Port de Mogan

Mars månad

Efter en vecka på GC så är det ju underbart att få träna hemma igen.
Tror det regna konstant en vecka eller det snöa nån dag mellan också.
Hemma bäst?

Nu var det dags att hoppa på tempo hojen igen efter kört Monark och Linje hela vintern.
Ungefär där sluta det roliga när man intar tempo position och 25-30watt försvinner rakt i svarta mörka hålet som ingen vet vart den leder. Det känns så jävla värdelöst, jobbat hela vinter för varje watt sen över en dag försvinner hela vinterns träning.
Kändes rätt pissigt: Januari / Februari har jag sprungit skit dåligt också, 5 km har känts som en plågsam marathon så ont i benen hela tiden. Simningen har bråkat med ena axeln hela februari, gått o simmat men inte sådär jätte bra. Jag haft 6st simpass (varav 2st i semester pool på 20min) och 6 löppass (längst 10km) på hela månaden!!

Cykla har jag gjort desto mer så det skulle vara min starka grej som höll motivationen uppe lite.
Nu satt man där och det kändes som man lagt ner ner sparpengarna i en bössa med hål i botten.
Tänkte förut att det som bra med Triathlon var om nåt gick dåligt så hade man 2 andra grenar.
Hur ska man få detta till nåt positivt när alla 3 grenar skiter sig, hehe

Ljusare tider

Men det är ungefär där, när man nåt botten och det är lättast att bara kasta in handduken och ta ett "mellanår" som man kan få ut det mesta av den minsta positiva grejen bara man inte ger upp.  Min coach ändrade min cykelschema för passa mina nya "kassa" watt. Kändes väl lite bättre att klara av passen än ge upp när man stumna en minut in på 8 min intervall. Nu i Mars började jag komma ner till bassängen mycket mer. 4 pass i veckan gör lite skillnad mot 6 i månaden. Började köra lite längre intervaller när jag simmade själv och skaffa lite mindre paddlar som jag kunde köra mer med (men tanke på min axel). Det var aptråkigt att ligga nöta 4-600 hundringar hela tiden men det var nog det jag behövde. 

Efter att inte sprungit en meter längre än 10km insåg väl också nu får det vara slut med ursäkterna och komma ut på lite distans pass. Kört några 15km själv men även några med klubbkompisar och så himla mycket roligare att springa långt med sällskap än själv. Saknar fortfarande farten men lite tendens till fart börjar alla fall uppenbara sig.

En Måndag i typ sista veckan av Mars var jag ute och cykla mtb med 2 kompisar. Det gick på ganska bra och var bra fart. Fick kämpa på rätt hårt. Fastan det vart lite brist på stigar och kottar så riktigt roligt. Det roligaste var dock dagen efter när jag satt mig ner på Trainern och köra dom vanliga intervaller dels är man tokless på sitta inne sen gick det inte så bra. Vips så drog jag 20watt extra utan det kändes. Nu fått igång benen så hela baksida lår och baken var med och jobbade. Det var inte bara framsida lår som stumnade. Om det var deprimerande att tappa watt så nog dubbelt så kul att finna dom igen, hehe. Jag var inte exakt på samma som när jag satt upprätt på Monarken men "Close enough".

Bikefit hos Probikefit

I desperationen när cyklingen gick så kass boka jag in mig på en bikefit. Det är ju alltid bra att alltid optimera sitt sittposition. Probikefit är ju erkänt bra, även om folk som kommer ut med 50 watt mer måste sitta åt helvete innan så tror dom vet vad dom pratar om. Min sadel åkte rakt upp mot himlen med ungefär 4cm. Det är en gigantisk skillnad. Deras teori i grunden är cykla med hälen högt upp och klossen långt bak. Jag tror på dom men jag fixar inte ha hälen så högt upp som dom ville och min sadel har åkt ner en ca halv cm sen fiten. Sen är jag inte helt avslappnad i axlarna/ryggen men tror jag behöver några distanspass för få till bekvämligheten. 


Duathlon SM 2016 och massa annat 

Min kompis Nikklas och jag är tävlingsledare för Väsby duathlon som även är SM i år.
Nu börjar gå åt lite lite tid för det och sista veckan kommer nog gå åt väldigt mycket mer tid.
Jag har inte lagt nån större mängd tid än, Nikklas har dragit större delen och gjort fantastiskt jobb.
Nu börjar Antons träningar med skjuts hit o dit men under hans träningar kan jag passa träna själv alla fall :).

Full fart framåt

Nu har precis födelsedags veckan passerat hemma. Anton och Jessica fyller år samma vecka och det blivit en hel del tårta och massa sånt =). Men nu ska jag försöka ladda på, börjar bli varmare och ljusare också. Har aldrig varit såhär frisk och skadefri tidigare heller med 40-50 mer timmar dessa 3 första månader än tidigare år när man slipper ryggskott och bihålleinflamationer.
Till helgen hoppas jag få första distans passet på cykel och lösa sista sakerna som stressar en där.

Mindre än 100 dagar kvar till Roth!!!
















måndag, februari 15, 2016

Recovery delen över och testar köra på nu igen

Nu har det gått drygt 1,5 veckor sen fixa hjärtat och ska försöka hoppa på där jag steg av träningen sist.

Det lite sjuka att med en sån ingrepp endå inte borta mer än avd man varit. Ok förra veckan tog jag inte i direkt mycket. Första passen producera man lika mycket watt som en fickfläkt.

Helgen avsluta jag alla fall med sweetspot pass på ca 230-235 watt på 2 X 20min.
Fast benen var ganska körda efter det.

Simmat i helgen också,  jag väl mig fram åt alla fall, jävlar vad man förlorar på vara ur vattnet.
Ingen känsla kvar eller nåt, bara överlevnads sprattel framåt.

Haft 2 st löppass ett 5km medan Anton hade träning, det gick fruktansvärt.
Sen 10km igår, det gick bättre.


Nu hoppar jag på schemat igen och hoppas det rullar på och slipper några förkylningar eller nåt.

Saknar lite motivation just nu, men som tur är våren väl snart på G..


Fixa hjärtat Onsdagen, så vart 5 dagar totalt borta från träning.
Inte så illa då en riktig förkylning kan kan göra mycket mer skada.

torsdag, februari 11, 2016

Äntligen fixat hjärtat (får vi hoppas)!

Föra veckan ungefär (Onsdagen) gjorde jag en ablation av hjärtat pga mina problem med hjärtklappningar. Dvs. dom gick in via ljumsken med 3st katedrar och tog (frös) bort en extra "bana" i hjärtat. (detta vart försök nr2).

Det fick blir 3st besök till KS Huddinge totalt denna gång.

Första besöket var ultraljud av hjärtat. Det gick rätt smärtfritt (förutom pendelresan till Huddinge).

Här bild av mitt hjärta.




Här bild av en Donut från Dunkin donuts som föreställer ett hjärta.


Besök nr 2 var att träffa läkare för blodprov och lite prat hur allt skulle gå till mm.
Kändes mest onödigt med en extra tur bara för det när man kunde gjort det samtidigt som ultraljudet.
Man var lite nervös redan när papperna kom, men nu ramla polletten ner och ångesten rulla fram till serverings luckan. Nu var det Måndag och Onsdag skulle jag in.


Då var det dags att åka in. Onsdag morgon kl 6 hoppa vi in i bilen. Vi skulle vara där 7. Jag hatar köra till nya ställen speciellt andra sidan stan, det regna, ångest som fan. Men det lär ju vara tomt på vägen iallafall.... Trodde vi. Det var fan rusning trafik kl 6 på morgonen, men det var lätt hitta och kom in i ganska precis tid.


Ombytt några piller, drop så låg man där och vänta på rulla ner.
Undra varför sånt alltid sker "däääääär nere".

lite halvnervös här.


Lite halv luddigt närmaste 3 timmar. Det jobbigaste klart var när dom skulle simulera fram min hjärtklappning. Ett tag trodde jag att hjärtat skulle flyga ut genom bröstkorgen. Hade jag haft en håv med mig hade jag tagit fram den nu.  Så ska man ligga still och avslappnad utan röra på sig också. Efter lite problem med få fram det lyckades dom till slut. Sen lite slumrande och totalt noll tidsuppfattning så sa dom att det var klart.  Då berätta läkaren att dom lyckades och kände en lättnad. Nu skulle bara ljumsken läka. Först hade jag en kille som hängde på ljumsken med all kraft en kvart.
Det förklarade mina blåmärken rätt bra, ehhe

Upp till rummet och skulle ligga still 4 timmar innan jag fick resa på mig. Då har jag redan legat ner 4 timmar.. *puhhh*. 2 timmar helt platt sen höja ryggen lite.

Tur att jag hade Jessica bredvid mig satt babbla lite och fråga efter klockan, japp 5 minuter gått 3 timmar 55 kvar.... nu då? 3 timmar 53 minuter kvar .osv. Vi fortfarande ihop förresten (hon måste utvecklat ett avancerat uthållighet under åren med mig).

2 timmar gått, ahhh snart får jag resa på mig kan alla fall bläddra lite på ipaden.
Sköterskan kommer och höjer ryggen max en decimeter.
- Öhhh är det allt
- Ja tyvärrr

2 timmar nedräkning igen....  (och Jessicas stol börjar nästan mystiskt sväva iväg)
Här var jag nog så less på ligga så körde sleep -force -now. Nån powernap kanske man fick ihop.
Min rygg speciellt vänstra skuldra gillade inte ligga ner, försökte allt för lasta av den, men inte långt nu.

Tillslut fick jag gå upp och gå, men nu ville jag inte riktigt det. Sist börja jag blöda rätt bra så lite orolig. Jag hade fått ligga 4 nya timmar då. Men Extremt stelt (typ sista milen på en ironman) style gick jag runt. Bara jag kunde gå på toa så var allt bra och jag kunde få åka hem.  Där börja nästa problem.  Kunde inte gå på toa jag Jessica vandra runt halva sjukhuset säkert. Man vart ju mer o mer nervös. Men tillslut fick vi åka hem. Sååå skönt.

Efteråt hade jag problem med att jag kände mig kissnödig men var inte inte det. Vet inte om nån svullnad orsaka det men det var riktigt jobbigt.  Det släppte efter nån dag som tur var.
Enda menet jag hade kvar lite längre var väldens ångest som på ca när jag skulle lägga mig varje kväll. Vart skit orolig över hjärtat, kändes som det slog extra hårt, slog den jättesnabbt, var det nåt fel. Det klart pulsen går upp när man ligger oroar sig också. Så en vecka efter höll det på, man nästan inte lägga sig. Vet om det hjälpte men på Måndagen (denna måndag) börja jag köra lite på monarken och det börja släppa lite. Kan vara lite rastlöshet inblandat också. 

Nu är faktiskt allt jätte bra, och kommit över ångest stadiet och in i test stadiet. Nu vill man testa att det verkligen funkar =).

Längtar jätte mycket till köra för fullt på träningen nästa vecka.
Har kört några dagar i sträck på lätt cykel ca 200w som högsta intervaller.

Haft världens bästa sambo som tagit hand om mig och allting så glad över det :)

Tack till alla som hjälp till och en Jätte tack till Kalle och Helena!


Om ni vill läsa hela min historia om hjärtat kommer den här, skrev den först men (zzz) vart lite mycket text. 

Historia


Men om vi tar det från början...  (lovar ska hålla mig kort, annars kan ni scrolla ner till ni ser en rubrik med fet text om ni bara vill läsa om ingreppet).

Vad jag minns så har jag haft hjärtklappning sen jag var 16-17år. Skit läskigt, men jag kollar upp det sen tänker man. När jag gjorde lumpen så kom jag äntligen till skott och efter skjutövningen träffa jag läkaren och tog upp det. Hamna sedan på Karolinska för bränna bort min extra krets. Tyvärr låg den för illa till så inget gjordes. Jag hade inte så jättestora besvär så man ville riskera en pacemaker.

Så rullar vi fram tiden 16år och vi befinner oss på Bosön och kör löpintervaller.
Får för första gången en stark hjärtklappning mitt under en intervall och får med den på pulsklockan.
Innan du hinner säga Giraff baklänges så låg en skärmdump av det på Facebook.  Det var det tänkte man.  Till en klubbkompis visar sin sambo som jobbar med hjärtan (kommer inte ihåg rätt tittel) och jag får så mycket info att jag skulle kunna höja mina biologi betyg. Jag önska att någon innan hade kunnat suttit sig o berättat lite mer för mig innan. Så med mina nyvunna kunskaper inser jag att jag borta kolla upp det igen. Jag är så otrolig tacksam över infon och få prata med nån som kan det här.

I December kom jag äntligen till en läkare och remiss skickades. Då tänkte jag att det var avklarat. Jag kommer nog inte få höra nåt förrän efter sommaren så kan glömma det nu.

Gissa min chock när mitten av Januari kommer kallelse till KS i Huddinge inte bara ett besök utan 3 inkl. dagen för ingreppet. Det går inte, jag kan inte, nej inte Huddinge. Jag är mitt i min träning, jag har nytt jobb nej nej inte nu jag var inte bered på det skulle gå så fort. Efter jag hönsat runt så pass länge att kycklingarna i huset bredvid börja visa intresse i vårt hus (ja, våra grannar har kycklingar och vi bor halvt på landet) och samtal med min sambo så boka vi det.





fredag, januari 01, 2016

Seg dag och första passet avklarat.

Lite som det ska vara, man vakna upp alldeles för sent alldeles för trött dagen efter Nyårsafton.
Ok, vakna kl 10. Vissa skulle nog säga att det är tidigt men när man aldrig går upp efter kl 7 så känns det som halva dagen runnit iväg och man äter frukost när man brukar äta lunch.


Väldigt seg hela dagen fastän alkoholintaget igår inte ens skulle räcka att tända en tändare en grill allafall ;).

Idag gick vi dock ut direkt efter frukost (ok hamna i soffan nån timme först) och tog en lång promenad. Bitig kyla och blåser rätt bra. I natt trodde jag vinden skulle rycka parabolen. Inte för jag hade blivit ledsen för det mer för vart den skulle landa nånstans (läs: på bilen).


Efter gick Anton till en kompis och lekte, passade då på att ta mitt första pass i år.
Hade 8km löpning på schemat (Jag vet!!! löpningen på nyårsdagen!!!).

Innan var det blött ute så tänkte att jag skiter i mina icebugs (dubbskor).
Men tydligen så knyter jag mina skor så jävla långsamt att det han frysa på ute.
Det gick dock så himla långsamt att jag inte kan skylla något på det, men om nåt så gled jag iväg bitvis o fick upp tempot :).

Jag lovat mig själv att sluta jämna ut sträcka / tid på mina pass. Normalt så kan jag inte komma hem på 9,6km jag måste ta 2 varv runt huset för få jämna 10km om än jag brutit benet.  Så idag hamna jag vid huset på 7,51km. Det tog emot att inte sticka utåt 250m o tillbaka. Men kändes som 7,5 var tillräckligt idag och skyller på felmarginalen på gps'en för mitt pass vart kortare ;).


Tänkte göra ett inlägg o 2015 idag!
Men vilket år det varit.. Det hänt så grymt mycket så ska slutföra den i helgen hoppas imorgon.


Så länge så kan jag vissa mina Big9 på Instagram dom 9 mest gillade bilderna 2015.
(mest i brist på något annat :)


2015 på Instagram



Hoppas träningen går mer utför resten av året nu =).
Bara sätta igång!