Skandisloppet 2017

måndag, maj 15, 2017

I lördags körde jag Skandis loppet för förstagången.
Varit sugen några gånger innan men aldrig blivit av innan.

Åkte ut med Peter från klubben och innan start samlades vi ihop några från klubben mm.
Planen var köra ihop då vi inte hade nån större grupp som alla andra. Vi var bara lite strö anmälda.
Vi starta kl 0800 och det skulle gå fort misstänkte vi. Planen var att hänga med klungan ur stan sen se vad vi gör.

Driver iväg och jag lägger mig sist o biter tag i klungan. Efter 5-10 min släpper jag lite och kollar bak och mitt sällskap har släppt. Lite svårt att hålla koll bakåt och köra i klunga, ser inget så antingen köra med klungan eller vika av. Jag vet att jag kommer bli avhängd men hade ingen lust att stanna nu så bara sprinta till bak av klungan igen. Funderade på klättra längre fram i klungan, det var jojo åkande som kostade rätt bra där bak. Men det var tufft tempo och kände mig inte bekväm med köra i klunga. Har inte kört ett enda pass i år i klunga så för allas säkerhet så la jag mig bak. Det tappades ändå några vattenflaskor mm i klungan. På vägen ner mot Märsta drog en åkare i backen, och mirakulöst inte drog med sig en enda person. Hörde honom ropa "Kör ni" så han var väl ganska ok. Ride of hope gänget stanna med honom och vi andra fortsatte. Nu var det ganska jojo körning och tufft längst bak. Sen kom "Aliance?" klungan förbi och vi sammanstråla till en rätt stor grupp.

Jag i gula västen nästan längst bak, Foto från Happyride.se


Efter en timme och 33 minuter (62km) så gick gummisnodden av för mig. Eller jag var lite smart jag klippte av den. Hittills hade jag en snitt på ganska precis 40km/h. Nu kunde jag hålla en 30km/h själv o inte helt död. Men orkade inte med ett ryck till.

Efter karbon surfat i min ensamhet (läs: astråkigt) så hör jag nåt och Ride of Hope kommer.
Spänner vaderna o hamnar på deras rulle. När det kommer en grupp så är det bara lägga sig bakom den o se glad ut. Det var ganska kämpigt här också. Jag ville inte släppa för jag visste att idag skulle jag inte få åka med nån i ingenmansland. Men en sväng o jag orkade inte spurta ikapp...
Bara lägga sig på kanten o kämpa på igen. Efter en bra stund kommer Stockholm.
Ruskigt snyggt med samma kläder på alla och likadana hjälmar, snyggaste klungan idag!
Brassa på och låg i svepet och kämpa igen. Här märkte jag en skillnad dessa var samåkta!
Visst vart det jojo effekt här också men betydligt mindre, var mycket jämt o fint inga ryck.
Men så kom hammaren!

Min ben tog helt tvär slut, det fanns inte ett skit kvar. Jag var pigg hade energi men mina ben var körda! Jag typ aldrig väggat så hårt (nån gång i mallis kanske).  

45km kvar och kändes som värsta plågan. Jag ville bara kliva av, hade det rullat förbi nån kvast buss så hade jag inte tvekat en sekund. Nu var mitt mål att hålla 20km/h fart så jag skulle komma fram innan solen gick ner. Det kändes typ som styrfart när man legat i 40 första 1½ timmen.

40km skylten
Nånstans i huvudet var det en positiv grej, kändes inte så lång kvar.
Sen börja jag räkna, vafan det kommer ta 2 timmar! Motivationen åkte ner ner till bottenplan igen.

Jag hade så jävla tråkigt och var skitsur på mina ben. När vi svängde av från motvinden så vart det lite bättre. Kom några små klungor, men det fanns ju inte en chans att jag ens kunde komma in i suget. Kom en ensam stackare också om mig o titta på mig med internationella blicken för haka på och jag internationella blicken  för inte en chans men tack. 

20km skylten
Normalt sett på cykel är det alltid en bra sylt tom inom Mtb! Men jag fick det bara till en timme tortyr till. Nu insåg jag också att det inte komemr finnas några fler depåstopp (inte för jag stannat vid nån idag) men hoppades att det skulle finnas nåt i slutet. Klämde min sista gel, inte för jag var trött mest för bryta tråkigheten. Det var ju som åka slowmotion. Försökte klämma fram att jag var kissnödig men det var kört fick inte nån kiss paus heller.

10km skylten
Äntligen börjar vi närma oss!
Körde i ca 23 evigheter men fortfarande hade jag inte ens kommit in i stan. Var fan är den jävla Muppsala! Sen börjar komma in i stan så jävla skönt!  Öppna adrenalin depåerna, nu kör vi sista km.
Så kommer man till jävla sista backen upp! Den hade ju inte jag räknat med. Jag kom knappt upp för den , fick köra serpentiner upp.

MÅL!

Jävligt besviken först, ska inte ta slut sådär. Och jag måste ut o köra mer med grupper. Smack kan vänta sig ny besökare framöver!  Men efter hinkat 1,5l sportdryck som delades ut där kändes det bättre. Fick ett jävligt bra träningspass och nästa 5 timmar i sadeln med 34km/h i snitt.

Läxa: Mer distans pass i jämn fart och köra lite klunga. (Det behövs visserligen inte för triathlon när jag kör tempo men vill endå få tillbaka det).


Skandisloppet måste ju få en super applåd.
Vilket proffsigt arrangemang. Målområdet kändes så litet men det var inte ett dugg trångt. Plus för cykel parkeringen. Motorcyklisterna framför varje klunga har varit med tidigare märkte man.
Fantastiskt bra lopp. Kommer nog vilja köra detta fler gånger.

Vädret skadade ju inte direkt upplevelsen heller =)
Men hade det regnat hade suttit i nån stuga o druckit Gevalia istället för fortsatt idag. 

Klockan halv 6 ca innan avfärd.



  




You Might Also Like

0 comments