Premiär milen och veckan som gått

Premiärmilen
Imorse vakna jag i tid (trodde jag) och drog mig lite, kolla på mobilen och
Shit, sommartid idag! Man kan säga att jag började värma upp för premiär milen tidigt idag, hehe

Hade tur och packat allt i går och lagt fram löpar kläderna, var bara hoppa in i dom och sticka.
Kaffet vart ett "koffeinpiller on the run", frukost på pedeltåget i form av Enervits competionbar energikaka.
Ni som inte provat så testa ta en stor sked ren kakao pulver i munnen och dra ett djupt andetag.
ungefär så kändes den imorse, hehe.  Men jag kom fram tid och tåget var i tid *woohoo*.

Men jävlar va det det var idag, kändes som en isbjörn som precis ätit en vicks satt brevid mig.
När jag fått av mig överdrags kläderna låg jag i fosterställning brevid väsk inlämningen "vill inte".
Kändes lite varmare efetr jag började värma upp, men benen var sega. Tänkte så är det ibland speciellt
när det är kallt, kände även lite av benhinnorna men det brukar gå över. Fokuserade mest på att ebnen var så trötta, var verkligen "kör höger ben fram och nu vänster och kom igen höger igen.

Ställde mig sedan lite längre bak i startfållan, sist stod jag ganska lång bak o kändes skönt att springa om massa folk, men idag var grymt segt. Startskottet gick, beställde en korv med bröd efter den bläddra jag genom DN och sen fick jag börja springa. Första Km var mest ta sig fram bland folk, fram till km 2 kändes det helt ok men starx efter dog jag av helt. Pulsen tickade uppe på ca 184 och skulle kolla vilket tempo jag låg i. Förra helgen förra helg kom jag ner till 3.40m/km alldeles för fort, nu låg jag på 4.36 och kändes som jag skulle dö. Resten av loppet var i princip ren plåga. Dessutom fick jag grymt ont i höften efter en 5 km.
Började ge ett tag men fick ett ryck ca sista 2 km. Landa i mål: 46:42. Nog det sämta mils lopp sen jag började springa lite mer. Men tog mig i mål och det kommer många fler lopp. Detta var inte direkt nåt hög prio.