Ironman France Race Report 2/3

lördag, juli 06, 2019

Ironman France Race Report del 2 / 3

Cyklingen

Hoppar på cykeln och gör världens osmidigaste toffling, och det där man lär barnen “titta framåt”, följde jag inte ett dugg. Fick nästan med mig höger och vänster kravallstaket, några konkurrenter och en kokosnötsförsäljare innan jag kom upp i styrfart igen.

Ni vet ju att innan loppet så hade jag 3 saker att fixa, nu kom jag på att jag glömde kolla växlarna ......igen. Växlade upp och det hände ingenting. *fu#k*, testa igen, faan. Kolla vilken växel jag hade och funderade seriöst på om jag skulle klara mig på en växel (vilket geni som helst hade fattat att det inte skulle gå i 152km och 1900 hm). Då rasslade det till och den växlade upp. Detta scenario tar ca 3 sekunder, så det tog någon sekund för växlarna att vakna bara. Böjer mig under styret för att kolla batteristatus, “grönt”, *puhhh* och så bang: ryggen krampar till. Så jag glider fram för världskända "Promenad de Ingles" med världens publik som hejar och jag har huvudet i styrhöjd, hänger i styret, ryggen krampar och jag rullar ylade sakta framåt lika statisk som en grekisk staty. Folk undrade säkert - Ska han cykla 152km nu??

Som tur var så varade det inte för länge och lovade mig själva att inte göra denna “move” något mer, ever!

Hasta La vista baby!

That is not 12 meters that is 12 centimeter

No habla Engles

Bara skaka på huvudet och köra vidare

Tyvärr är jag så jävla tråkig så jag körde på sista. Sedan gick det uppför uppför och mer uppför.
Tillslut kom vi upp för den jävla kullen och jag tänkte att det värsta var klart, nu utför!
Bomba utför och det var skitkul, gled om massa folk. Knäpuckarna blev varma och skäggstubben låg nästan mot framhjulet. Det planade ut och möter en svensk som kört här tidigare, småsnackar lite och han frågar om jag har koll på banan, njaee. - Nu kommer 2 mil uppför!

I början var det flera zoner där man inte fick sitta i tempoposition, det var diskning på det, så man var lite nojig. Satt utanför bågarna hela tiden, typ till man kom utanför Nice och då började jag bomba på.

Raksträckan på någorlunda platta delen i början gick hyfsat bra, inte sådär jävlar vad det går, men mer motorn är igång och får se hur långt den håller. Första stigningen var borttagen en liten del, annars några extra öglor bara, så lite koll på banan trodde jag att jag hade.

Kommer in i första stigningen och känns inte helt 100. Jag har klättrat en hel del tidigare, visserligen inte med tempo cykel, men kände mig riktigt tung direkt. Jag gled framåt och hade tryck men det var för jobbigt mot vad jag presterade. Men det kanske släpper. I stigningar så blir det ibland lite klung samlingar och jag hamnade bredvid en Tysk till vänster om mig. Min sida rör sig snabbare så jag passerar honom till höger, alltså det går i 15kmh och vi ligger i en klunga och Tysken utbrister på helt perfekt mörk Arnold-engelska: "Obey the rules!" Väldigt snabbt radades det upp några svarsalternativ:

Och BAMM uppför igen, vafan vi har ju precis klättrat i en evighet. Får Per Gessles låt i huvudet: "Här kommer alla backarna på en och samma gång.. Nanananana nana nan naa naaaa..."
Aktiverade miniräknaren i huvudet, men processorn håller på att bli överhettad i värmen, för nu börjar det bli jävligt varmt. Men om vi kör i 10kmh så kommer det fan ta 2 timmar att bara klättra.... Så kan det inte vara, man håller ju redan på att koka.

2 timmar senare:
"Här kommer alla backarna på en och samma gång.. Nanananana nana nan naa naaaa..."

Det var ganska fina stigningar, men för det mesta ville man bara att backjäveln skulle ta slut.
Jag älskar att klättra, men inte med en tempohoj i 37 graders värme och en motor som bara verkar gå på 5 cylindrar, men drar soppa som en V8.

I grovt räknat typ 2/3 av backen kom vi till en vätskestation. Tog mitt shit och körde på.
Så hör man *Pshhhhhhhhhhh* Ankstjärt också, punka.

Kliver av cykeln och Fan det var rätt najs att stanna lite.
Alla Fransmän som skriker: Courage, Courage, Courage!!
Jag var mer: no no, this is very nice!

Tog mig ca 3 minuter att laga punkan (framhjul och kolsyrepatron).
Fick hålla på och bygga om ett rör med ventilförlängare för det var inte samma ventil med "removable core" på reservslangen. Lite orutinerat men det gick bra.

I normala fall så hade jag skyllt på punkteringen till varför jag inte ledde loppet, men här vet jag fan inte om det bara var bra. Jag behövde en mental break och göra något annat. Kanske ta med en rubikskub till Kalmar och stanna varje timme, hehe. Fast där är det all in hela vägen.

Till slut kom man uppför denna backe, seriöst kunde man haft liten portal med lite musik eller någonting som markerar att man var uppe. Det var bara att rulla på. Det var varmt som i helvetets bastu. Jag hade även blandat min Umara för stark. 6 skopor och i värmen så gick det inte ner. Försökte spä ut den, men det gick segt. Drack dock en hel del sportdryck från vätskestationerna och några Cliff blocks. Jag hade plan på ta en cliff block var 20e minut. Låg väl på typ -10st nu.

Jag hade en rejäl kris sedan när vi kom till nästa nerför. Jag var helt borta i huvudet.
Först kunde jag inte bedöma svängarna och sedan avståndet och kände mig så mossig. Kändes som att alla passerade mig. Jag vågade inte alls släppa bromsarna och nickade till någon gång. Låg bara till höger och försökte klarna till. Som tur var kom det en vätskedepå sedan. Tog allt jag kunde få tag på: Sportdryck, Vatten, någonting att äta och rullade av åt sidan efter utdelningen och drack och åt, drog en gel. Sedan var det Game on igen direkt. Som om man hoppat på Hjärtan i Tvspel och fyllt på med liv.

Nu gick det fort nerför, swoosh swooosh. Det var kul igen tills man kom fram till nästa backe igen...
Ni kan sången vid det här laget...

Det var inte lika extrem backe nu, mest att jag bara var bara skitless på att klättra med tempocykeln.
Gick inte riktigt som jag önskat, värmen påverkar, men jag brukar vara ok med den, jag hade inte tagit ut mig, hade rätt låga watt men fick inget bra tryck, var bara vispa sig fram och se glad ut.

Sedan kom sista långa utförsbacken. Den var lång, riktigt jävla lång. Man tänker ju att utför är vila upp sig men fick vittring på Super Mario utför och bestämde mig för att hänga på. Snabb som satan. Jag låg kanske 15-25m bakom och försökte hänga på. Gällde att trampa satan innan svängarna för köra tima och köra om folk innan kurvan. Det är skitkul att köra utför, men nu började det bli lite jobbigt att bromsa samt hålla i sig på tempo cykel. Även åka berg och dalbana bli ju tråkigt till slut. Sen blev man kissnödig på det hela och allt skakande utför gjorde det inte bättre. Efter nerförsbacken visste jag att det inte var långt kvar. Bara lite platt. Svensken som jag pratade med tidigare kom upp och jag frågade, visst är det en depå kvar? Behövde verkligen gå på toa nu. - Nej inga fler. Dock så dök det upp en några minuter senare och jag frågade - Toilet, - No toilet. Ihhhhh. (Det framgår inte här hur eller om det löste sig sig bakom någon långtradare, men resten av resan blev trevligare).

Sista biten, nu var det fan nära, kunde se det framför mig nu, hur blocketannonsen på cykeln skulle se ut. Nu var det bättre markerat var det var förbud mot att köra tempopinnar och var förbudet tog slut.
Nu kom jag förbi löpvändningen och visste att det bara var 5km kvar. Fan, längsta 5 cykel km i mitt liv. Nu såg jag att det bara var minuter kvar tills att jag cyklat 6 timmar. Det var ingen drömcykling direkt, men fan under 6 timmar skulle jag. Först var det rätt lugnt, hmm kanske inte så lugnt, uhhh, börjar bli tight. Sista km var det spurt ala' Peter Sagan. Utmärkt avslut för 3 mil löpning.

Cykling: 5:59:37 Plats: 227 (Neråt 150 placeringar)