Mtb Adventure Race

lördag, oktober 15, 2016

Idag var jag ut till Södertälje för tävla på skogshjorten (mtb'n). Det var ett tag sen. Förförra året tror jag.  Har tyvärr var dåligt med mtb förra o detta år. Denna höst har dock mtb åkandet fått en uppsving på Strava kalendern.

Formen är sådär och egentligen lite sent på året för mtb lopp, rätt kallt nu.
Men ändå skönt på ett annat sätt då blir "off seasson" inte lika lång.

Till Södertälje med Pontus från klubben och en av hans kompisar.

Cykeln laddad

Det var kallt, men inte så farligt. Efter lämnat cyklar satt vi bilen o värmde oss lite till start.
Det är ju otroligt hur många gånger man kan gå kissa på en timme innan start också.


Start...

Gick som vanligt fort iväg, kämpa mig framåt inte allt för hårt men körde på. Hade Pontus framför mig som jag tänk at hålla hjulet på. Pulsen rusar, sen ser jag att jag ligger väldigt högt. Efter stund får jag släppa. Kollar pulsen igen och jag kört 4or med lägre puls. Känns segt och går tungt uppför. Ute på platen släpper jag av och rullar. Pulsen ligger kvar på runt 170 och funderar om skiten inte funkar eller ska jag blir oroligt. Bestämmer mig för rulla jättelätt och bara återhämta mig. Efter en stund ramlar pulsen ner. 

Ligger på runt 140 (ungefär där jag ligger på distanspassen), så fort jag kommer till en backa så vips 165. Brukar få kämpa dit o inser att allt inte 100 idag.  När jag kommer till varvning så är jag väldigt nära att bryta. Men jag rullar genom varvningen ut på andra loppen.

Andra loopen är bara helt värdelös, motivationen är lika långt borta som mina bens top form. 
Kämpar vidare och efter halva sträckan hittar jag en rygg, går inte fort men hänger här ett tag, hur stekvänlig man än är så känns det aldrig hippt att ligga på rulle på en med hellyhansen seglarjacka och mjukisar. Funderar på om jag ska kliva vid nästa varv. Men när jag väl kommer dit så ähh jag kör klar (jag har förhelvete betalat 600kr för det här).  

Nu börjar hända nånting och benen piggnar till, pulsen vill inte riktigt gå ner mellan backarna men skiter i det nu, bära eller brista. 20km kan man alltid krypa. Cyklar om folk och studsar fram från ena klungan till nästa. Börjar få tillbaka lite mtb feeling. Ligger och kör taktiskt, i skogen vill jag vara först och ute på gruset vill man ligga på rulle. Jag brukar dra min del men idag var jag en stor wheelsucker, jag hade också mina svansar ett tag visserligen men är det race så. Sista 6-7 km var vi 3st som låg rätt bra o körde. En drog hela tiden och jag hade faktiskt inget att bidra med för jag hade fullt upp att hålla snöret intakt. Råkade blåsa om honom i skogen och så hamna på den där situationen att man är längst fram ut ur skogen. Men körde på och jag tror han försökte en attack, antingen kass attack eller bara en fartökning men jag var på tåget igen. Tuuut tuuut.

2km kvar. Alla vet vad det betyder. Om det funnits en högtalarsystem där hade det låtit såhär:

This is your Captain speaking!
We are preparing for spurt så please take your seats to aero position and lock your forks in upright position! 

Det finns 2st alternativ nu, är man kass spurtare så försöker man sticka, men det lite svårt på platten med nån på rulle så man gör det i backarna. Vi kanske öka lite men inte märkvärdigt. Men killen bakom mig ramla av.  Så jag insåg att det skulle bli min favorit: spurt! Jag är ganska talanglös för det mesta men sprurten är jag ganska bra på. På nåt sätt har min kropp altid en liten sparad energi depå för spurten som jag inte kan använda nån annanstans. Fast egentligen är det ganska värdelös egenskap när man ligger på 187e plats. Lite som installera lustgas i en fiat uno. Man kanske slår hundkojan men parkeringen ändå full när man kommer fram. 

Men pang nu är det en km kvar allt kan hända, detta är det roliga i cykling det blir taktiskt och inte bara kötta. Det kan lika gärna vara OS final eller om plats 255 i landsbyggs cupen, men man känner spänningen. Som 2 revolver duellerare som väntar på minsta rörelsen av den andra. Kommer in mot slutet, nu är det 2st backar ganska långa och sedan rulla in för upploppet. Det går sakta i backen och jag slänger i 2st växlar o ger allt och kommer loss och kommer iväg, nästa backe var värre än vad jag räknat med men ger allt och hänger i, mjölksyran är faktiskt på väg ut genom munnen eller så är det tidigare gelen,  men jag ligger helt själv och rullar in i mål.  Väntar in honom bakom och tackar för draghjälpen. 


Det var en skitkul bana, men jag hade inget att ge idag. Sista loppen andra halvan alla fall var roligt och önska jag hade känt så hela loppet. Men vissa dagar är man bättre vissa sämre.

Fundera även om mitt Zwift race på Onsdagen kan varit lite obra med 45min tröskel så pass tight inpå.

Ska spana in lite mtb lopp nu till nästa år, hoppas kunna köra nåt :)



 


You Might Also Like

0 comments