Åland Triathlon

fredag, september 02, 2016

Förra helgen gick Åland triathlon. Primärt var det en tävling för Väsbys barn och ungdomar men vi blev ett gäng vuxna som körde också. Jag tror jag fick det till 27 startande så det blev en stor blå fläck i folkvimlet :).

Jag och Anton skulle köra, var tveksamt hela veckan för mig, då mina bihålor höll på att explodera.
Efter Ånga så var det jobba, hem o sova. Men det släppte och sista passen innan kändes bra. Enda var att jag inte kunde springa fort, mina vader stumnar, men en mil skulle jag fixa alla fall.

Jag, Jessica och Anton tog båten kl 10 från Grisslehamn. Möte Miss Fågel och Matilda där. När vi kom fram så gjorde vi sällskap och reka cykelbanan. På kvällen började det blåsa, och inte lite. Vaknade en 20 gånger och trodde stugan skulle blåsa bort, ok någon gång pga ångsten för hur simningen skulle bli också.

På morgonen blåste det lika mycket. In och checka in cykeln, snackade lite med funktionären där och undrade om de skulle korta simningen.
- HAHA, näädu det därä är inga problem alls.

okey....


Innan start. Jag i mitten och Henrik till vänster, Matilda till Höger och Mia som tänker "Hur tänkte ni nu?"

Jag värmde upp längre än någonsin över 10 minuter (fan, visste att jag skulle startat garmin och loggat det). Men var nervös för vågorona vid öppningen av viken.

Simningen

Ställde mig längst bak till vänster som brukligt (såg sedan på film att jag stod typ längst fram till vänster, de jävlarna som smyger upp bakom en alltså). Första biten går ok, tittar åt höger så ligger en tjej och kör ryggsim. Öhh, ok jag kommer tydligen komma upp med ryggsimsgruppen, känns bra, ELLER INTE.  Nu kom vi ut i stökiga vattnet, pang första vågen. Ok, behöver inte ta någon salttablett idag. Så började jag hyperventilera lite, hann inte få luft förrän nästa våg kom, upp och brösta och kände Barcelona om igen. Ser ingen båt alls eller någonting och lite rädsla kommer, vad ska jag göra...

Av någon anledning så trycker jag ner huvudet och tänker Gliiiiid och andas ut, och tar ny luft och gliiid. Fan, det är lite tufft men det fungerar ju, kan nog fixa detta. Pulsen går ner och det är ju betydligt enklare simma under ytan, än att slåss ovanpå.  Simmar för långt, och blir lite sur för jag vill definitivt inte simma en meter mer än nödvändigt i detta vatten. Rundar bojen så siktar jag mot fel boj, men vafan lite mer extra... Men sedan lägger jag på det jag kan och simmar bra in.

Upp på land och rundar konen, hinner ladda om med några djupa andetag. Gillar det här med Australian exit. Sedan ner igen, känns bra, nu vet jag hur jag ska ta vågorna. Ska inte säga att vågorna kändes kul nu, men mer spännande än nervöst. Simmade bättre andra varvet och ser mycket folk framför.

Kommer upp jättenöjd, jag skulle kunna kliva av här och vara supernöjd att jag tog mig genom simningen. Nu är jag inte så orolig för vågorna längre.

Kommer upp på stranden och hör: Du är 3a (herrar olympisk totalt)!
Shit, då måste jag gasa....


Upp ur simningen

T1

Gick ganska ok, lite våtdräkttrassel bara. Kom ut som 2a (herrar olympisk totalt)!

T1

Cykel

Jag har två personer precis bakom mig, och Henrik framför. Köra ifatt honom är en omöjlighet, som om en Fiat uno skulle köra om en Ferrari. Min cykelplan var enkel: BOOOMBA! Eftersom jag inte kunde springa fort så var det vara öka på cykeln. Efter 10 minuter blir jag omkörd av han bakom mig, inget som överraskade mig. Räknade lite och satte upp mål: Top 10 vore jävligt coolt. 

Jag vid varvning

Jag gav honom en lucka framför sådär 15-20, jag var inte i närheten av drafting och jag kunde se honom. Hängde med ganska bra första varvet men sedan, en liten bit inpå andra varvet så orkade jag inte. Visst, jag skulle ge allt, men jag vill ändå inte krypa fram på löpningen. Tidigare hade jag koll bakåt, men nu hade vi börjat varva folk så jag hade ingen koll, utom att jag låg 3a. Jag förväntade mig att någon skulle komma snart, men jag skulle inte ge bort något gratis. 

Lyckas hålla undan ända in till T2 men noll koll bakåt.
Jag var 2 minuter efter på cykeln alla fall. 
In till T2 som 3a (herrar olympisk totalt).

Klar med Cykeln

T2

Gjorde snabbt byte, sprang bara mot fel utgång.
Tidrapporten ut sa 1,5 minuter efter. Antingen var jag en halv minut snabbare, eller så var det en glädjeklocka.  Ut som 3a (herrar olympisk totalt).

Löpningen

Tanken började slå mig lite, fan va coolt att komma 3a. Pallplats har aldrig hänt tidigare. Men min löpning var nu den svagaste delen och jag visste att de andra måste springa snabbare. Han framför försvann (han gjorde en 38.00 löpning så inte så konstigt), men min plan var att försöka hålla stadigt 4.30 tempo så får de kämpa lite alla fall. Det gjorde ont, och jag fick gräva djupare o djupare, snart var det fram med borrmejseln. Nu kom jag till första vändpunkten (2,5km) och startade tiduret, hur långt bakom var nästa. Hann springa två minuter innan jag mötte den bakom, så ca fyra minuter. Snabbt räknat att han inte sprang snabbare än 4 tempo och jag hade 30 sek per km försprång och sprang 4.30. Det skulle kunna gå!! Nu var jag någonstans jag sällan brukar vara och då snackar jag inte om bokrean!

Det var bara till nästa vändpunkt och tid, 1 minut så mötes vi. Shit, jag har drygt 4 km kvar och två minuter försprång. Fan, det är inte ofta jag får ett tillfälle att komma 3a, biter ihop mer. Sista vändningen... Skit i tiden... Mycket folk runt men man ser vilka som har lite fart under galoscherna. Nu kommer den jagande men det är en ny Nisse, den andra är steak. Blickar lite bakåt på långa raksträckorna, mina ben är tvärslut, men gräver ner till 110%. När jag kommer till bron så kan jag slå av lite, bra sikt bak och bara 500m kvar. Spurten är min starka sida så bara jag kommer till bron. Siktar bron, ingen bakom. Så dyker Håkan upp med hela Väsby tri undom och barnsektion och hejar, vafan man kan ju inte slå av då... Det var det bara att köra hela vägen. 


Löpning

Mål: 3a Overall, 2a Age group.

Det var riktigt kul att komma på pallen. Men jag värdesatte två saker högre. Min simning, att jag kom över vågorna. Det tog mig till nästa nivå. Andra var att jag kunde trycka 110% så länge och få ut allt av mig. Det är nog en av anledningarna till att jag håller på med det jag gör. 

Blev till och med intervjuad av både speakern och tidningen efter.


Efter var det dags för Antons lopp...


...och han körde sitt bästa lopp hittills. Han var snabb upp på simningen och gjorde riktigt bra växlingar och en helt fantastisk löpning, där det blev en riktig fight mellan honom och en av klubbkompisarna, som resulterade i att de sprang över mållinjen exakt samtidigt efter en superspurt. Det hela slutade med en andra plats i hans tävlingsklass! Blir mer och mer imponerad av honom. Och enligt Anton själv så var det här det roligaste loppet hittills, han blev väldigt glad över sin andraplats.

Vi haft en fantastisk helg på Åland. Vi fick tom ett eget jätte partytält som vi faktiskt fyllde med Väsby Tri folk. Man säger att Triathlon inte bara är en sport utan en livsstil. Ibland känner man att Väsby triathlon inte bara är en klubb, utan en stor familj. Alla hjälper varandra, hejar och hänger ihop. Äldre barnen tog hand om Anton på kvällen (han ville också bada mm) och när han kom tillbaka hade han nästan växt en decimeter (kanske inte fysiskt) :).

Känns ganska motiverande att gå in i den mörka Vintersäsongen nu.
Kommer lägga ner vanliga träningsschemat nu och få bukt på löpningen med hjälp av coachStefan.
Så blir det nog en del MTB =)

You Might Also Like

0 kommentarer