Den totala besvikelsen av ett DNF. Race repport Challenge Salou

måndag, maj 30, 2016

Idag var det dags för tävling i Spanien och Challenge Salou.

Jag känt av halsen lite senaste dagarna, men ska jag vara ärlig så gör jag alltid det på stora tävlingar.
Kvällen innan kan jag fan tro att jag fått ebola. Så det var inget konstigt. Feber hade jag också, mest troligt att det kändes så för hela min panna är illröd för jag bränt mig #rutinerad!

Efter en natt där jag vaknat minst 10 gånger (5 gånger mer än vanlig race natt). Så vaknar jag så frusen, klär på mig äter frukost men tvingar ta en varm dush för sluta skaka.

Ner till Transition area och känner mig ganska peppad på vägen. Fixar sista med cykeln och ser fram emot cykla, det som utvecklats mest på sistone.

Går ner till stranden sen o ser flaggorna peka rakt ut, blåser rejält och med helt öppet hav är det vågigt som fan. Ger mig ut och test simmar. Tänkar fan det här kommer inte gå bra.

Uppvärmning, det inte ut som så mycket. Den röda "ballongen" svävar ovanför första bojen som typ var omöjlig att se idag. Foto: Jessica

Nervös inför start

Intar min vanliga position, bakre vänstra hörnet. Så drar vi iväg.

Tar det lugnt, det är lång grunt, när vi börjar simma så drar jag ifrån folk direkt fast jag fokuserar på ta det lugnt. Träffar nån våg fel börjar hyperventilera, bröst simmar växlande och känns skit tungt.

Kommer till första bojen, det känns inte bra får inte ner andningen. Hade hoppats på mindre vågor här ute så var det inte. Vågorna inte stora problemet, det är andningen. Tillslut ser jag en kajak och simmar till den. Hänger redan folk på den. Lugnar andningen och ger ett nytt försök. Kommer en 200 meter och nu slår nästan paniken in. Får inte ner andningen och vågorna kastar mig hit o dit. Försöker veva till en kajak samtidigt som man ska hålla sig flyttande. Känns för evigt till nån får syn på en. Sen börjar en bredvid mig skrika o vifta, tänkte fan va schysst han stannar o hjälper mig. Han hade nog mer bråttom än mig till kajaken. Efter hängt på den någon minut frågar hon om jag vill fortsätta och dom orden satt väldigt långt inne men jag visste att det inte skulle gå idag:

I'm Out!

Sedan fick jag åka vattenskoter till stranden, tror den resan kändes farligare än att jag skulle simma in men in kom jag.

Fyfan vad jag var besviken sen. Finns inga ord för det. Mitt andra lopp jag nånsin brutit på. Första var Lidingöloppet och fick ont i knät och skulle springa marathon i Nice en månad senare.

När vi kom till rummet så hade jag ont i halsen (dock fortfarande lite ont) och värdens huvudvärk, låg o sov bort hela dagen sen.

Att det var dåligt väder kan inte skylla på, vinnaren simma banan på 25 minuter.
Så förnedrande att jag inte klara det ens. Jag har noll erfarenhet av simma i så stora vågor men borde tagit mig runt. Sen måste jag lära mig att simma i kallt vatten också. Sen vet jag inte hur min dags form påverka det hela.

Sen ska jag inte anmäla mig till lopp med öppet hav innan jag lärt mig simma lite mer bland vågor.

Annars har vi det ruskigt bra här nere, fint väder och väldigt trevlig ort.
Imorgon är det hem och ladda om för Stockholm Swimrun. Nikklas får säkert dra mig runt på simningen då ;).