Göteborgsvarvet 2014

söndag, maj 18, 2014

Igår var jag äntligen ner till Göteborg för springa Göteborgsvarvet. Morgonen började väldigt tidigt, tåget ner gick 07:30 och så ska man ta sig till T-centralen också.

Åkte ner med Christian, inte träffan honom på ett tag så det var riktig kul, hänt en del sen sist vi sågt och många lopp sprungits så resan ner gick riktigt fort. Fastän vi vart lite försenade.

Sen börja väl trängseln och köandet! 20min buss ut till starten i en silförpackning.
Grymt mycket folk där, köa till bajamajorna var inte ens tänka på. Det var tom kö till träden i skogen.

Det var iförsig ok, jag hade 3 timmar att bränna innan startgrupp 18 skulle iväg. Tänkte passa på gå igenom expot. Bad idea! Mer köande.

Till slut kom jag in i min fålla, gick fel tror jag men hamna längst fram alla fall.

Loppet!

Starten gick, och kändes smidigt iväg *skönt*. Sen ungefär vid km 1, så börja man springa om folk och börjar bli trängre, såg ut som folk hade väggat redan. 20km kvar, trevlig tur.

Min plan var hålla 5 tempo och se hur långt det går, väldigt orolig för min höft.

Sen Augusti har jag sprungit som längst 12km en gång (med lite ont).

Km 2 fick jag göra ett skogs besök, förlora dock inte så mycket då den km gick på 5.23.

Vart ganska fort irriterad att folk inte kan hålla till höger, där är loppen jag sprungit i Stockholm helt överlägset bättre på. Man fick konstant springa sicksack, det kostande lite gran. Folk sprang tom och pratade i mobiltelefon med handen mot örat och sprang längst till vänster....

Fram till Milen höll jag ok tempo snitta på 4.55 kände mig väldigt pigg, men min vänstra!!! höft börja kännas obra (kändes konstigt då jag haft problem med högra senaste året) och höger framsida lår.

Tempot sjönt lite och börja kännas mer o mer o benen, nu kom läxan att man inte sprungit längre än en mil. Satt upp mental mål 15km sen var det ok att gå. Kom till 15km och ca precis där hamna snittet över 5m/km. Världens skoskav, hade knytet höger sko för löst och vänster höft och höger lår börja göra ont.

Vid km 17 på avenyn, stanna jag och knöt om skon och streacha lite. Kändes mycket bättre!
Men ingen kräm i benen fast jag var ganska pigg. Men kände endå, jag fixar allafall springa resterande 4km. Var lite upplyftande. =)

Strax innan man kom in på stadion/löpbanan såg en löpare som hade fallit ihop och fick hjärtmassage.
Då försvann allt för en spurt eller något, så hemskt att något sånt ska behöva hända.

Sprang in i mål på 1.50, Jag var nöjd att jag kom så lång. Tiden var inget direkt upphetsande.
17 min sämre min pers. på Halvmara. Men glad att jag höll ihop hyfsat bra.

Servicen efter var hemsk, man fick en banan o nåt, såg ett bord där dom delade ut vatten i muggar men tänkte skiter i den kön måste finnas fler. Det fanns det inte. Inga skylar (vad jag såg) om vart man skulle. Dushen var dock bra, gick smidigt och det fanns varmvatten *woohoo*.

Den stora utmaningen!

Man kunde tro att det var loppet, men det tuffaste var spårvagnsresan hem.

Packade sim sillar, riktigt varmt och gick i snigelfart. Jag stod allra längst bak.

Så föll en ihop (svimmade) ganska ganska tidigt, vid nästa station bar en ut honom och följde med.

Sen börja 2st till yrsla till och fick sätta sig i redan trånga vagnen. Sen föll en till ihop, och vart liggande

på golvet. En som var med i vagnen var sjukvårdare så han tog hand om han/hon. Då börja jag känna stickningar i fötterna och händerna, börja dropppa svett från ansiktet och snurra mer o mer. En såg det så jag fick sitta ner brevid 2 andra. Då faller en till ihop och det börjar kännas sjukt.

Tydligen så rasa nån ihop längre fram och nån drog i nödbromsen men chafören ville inte öppna dörrarna pga vi var på vägen. Då rycker alla i nödöppnarna. En hjälpte mig ut o la mig på en grässplätt i en centrifug, titta uppåt så låg mer folk där. Låg där en 5 min och börja stabilisera sig, spårvagnen var kvar så hoppa den igen. Det var tydligen en bra bit att gå, och var lite orolig om tiden för tåget hem. Men fram kom jag till slut och vingla in på MCDonalds och sög i mig en cola fort som f*n och lite mat.

Jag kommer nog inte göra denna lopp igen. Inte pga av spårvagnen.

Tycker den är lite överreklamerad lopp. Överdrivet mycket folk överallt!! Arrangörerna hanterar det bra, men det är helt enkelt för mycket folk.

Många underskattar sträckan, ett halvmarathon är inte en barnlek. Det skulle inte förvåna mig om många inte ens klara springa en mil (jag kan nästan garantera det). Ok, jag hade inte varit förbered men jag visste att en 15 km skulle jag fixa och kondition mässigt är det inga problem. Folk flåsa och såg rejält plågade ut vid 2-3 km redan. Tänk på Hälsan!! Göteborgsvarvet har en festlig ton, men det är ett riktigt tufft lopp.

Fick största tips jag kan ge: Ska du åka varvståget, åk 1a klass.

Lätt värt dom 300kr extra. Kaffe, vatten, muffins, frukt på tåget. Dom kommer o delar ut startbeviset åt en. Mer benutrymme, inte alls lika varmt, tystare (mindre buller). Jag vart åksjuk dom stunderna jag var i 2 klass vagnen, jag blir ifsg lätt åksjuk, men i första kändes det mycket bättre.